Fler citat åt folket

Jag lånade i friluftsbiblionteket på skolan nu innan lovet Lars Perssons bok "Lyssna, viteman!". En mycket bra bok där han har samlat tal och liknade som främst nordamerikansak inidaner har hållt till den vitemannen från 1500 talet fram till 1970. En mycket bra bok.
Där i hittade jag en bra text när jag läste i den härom dagen. Den handlar om när Boffalo Child Long Lanc av Blackfootnationen för första gången kom i kontakt med den vite mannens pengar. Där står följande:

"När vi kom till Milk River den hösten, nära gränsen till Montana och North-West Territories, kom det några vita män till vårt läger och ville göra fördrag med oss; de ville köpa land för endollarsedlar och flytta oss till reservat tillsammans med andra indianer. De kom till vårt läger och berättade att alla stammarna söder och öster om oss hade skrivit under fördrag med regeringarna i Förenta Staterna och Canada, och de bodde nu på reservat och trivdes där. De gav oss rådet att ge upp vår kringflackande tillvaro och slå oss ner på lämplig plats. de lade ut sina endollarsedlar och sade:
-Detta är den vita mannens 'buffelmantlar' - pengar. Siouxerna,sade de, de kallar dessa för maza-ska -vit metall - för de vet att de kan byta dem mot metallpengar som kan köpa allt vad den vite mannen har. De är mycket värdefulla och från och med nu måste ni använda dem.....
När den vite hövdingen lagt ut alla sina pengar på marken och visat hur mycket han skulle ge oss alla för att fördraget med honom skulle skrivas på, tog vår hövding en handfull lera, gjorde en boll av det och lade det på elden. Den sprak inte. Sedan sade han till den vite hövdingen:
- Ge mig nu några av dina pengar; vi ska lägga dina pengar på elden vid sidan om leran, och de t som brinner snabbast är det minst värdefulla. Den vita hövdigen sade:
- Mina pengar kommer att brinna fortast, för de är gjorda av papper, så vi kan inte göra så.
Vår hövding stoppade då ner handen i fickan i sit bälte och tog fram en skinpåse med sand och gav den till den vite hövdingen och sade:
-Ge mig dina pengar. Jag ska räkna dem, medan du räknar sandkornen i påsen. det som kan räknas fortast är det ringaste.
Den vite hövdingen tog påsen och hällde ut sanden i sin hand, han titade på den och sade:
- Jag skulle inte leva tillräkligt länge för att kunna räkna dem, men du kan räkna pengarna på kort tid.
- Då, sade vår hövding, är vårt land mer värdefullt än dina pengar. Det varar i evigheter. Det kan inte förstöras av eldens flammor. Så länge som sloen skiner och vattnet flyter, skall detta land skänka liv åt människor och djur. Vi kan inte sälja vårt land. Det skapades av Den Store Anden, och vi kan inte sälja det eftersom det inte tillhör oss. Du kan räkna dina pengar och bränna upp dem på den tid det tar för en buffel att nicka med huvudet, men bara Den Store Anden kan räkna sandkornen och grässtrånapå dessa slätter. Vi kan gärna skänka dig som gåva vadhelst du kan bära med dig, men vårt land, aldrig."

"Väldigt bra sagt, väldigt bra gjort, tack så hemskt mycket." (Det sista är citat från Adrian.)

Kanske lite kortare inlägg i fortsättningen

Jag tillhör ju den sortens personer som tycker att om man ska läsa nått på internet så ska det gå ganska fort. Alltså vara ganska kort. Och det kan man ju verkligen inte säga att mitt tidigare inlägg vara. Man får ju tänka som så va, om inte jag skulle ge mig in på att läsa mitt tidigare inlägg (om det satt någon annan stans) för att jag skulle tycka att det är för långt, vem skulle du kunna tänka sig att läsa det bara för att det är mitt?

Jag ska helt enkelt skirva lite kortare inlägg i forsättningen. (Dock kanske lite längre än detta.)

Det första inlägget

Ja, då var det dags att fixa fram ett första inlägg. Måste erkänna att jag inte har några större tankar om vad det ska handla om men jag hoppas på att med tiden bli bättre och få mer innehåll i mina inlägg.

Aa, jag kan väl ta vad jag hra gjort under dagen.

väcktes av far min (Anders, jag har alltid nämnt mina föräldrar vid namn så om det står Anders eller Anna i inläggen så syftar det i första hand på mor och far, såvid inget annat anges) vid 9 tiden och efterhand lyckades vi ta oss ut till Sävare, som vi flyttat i från, för att plocka ut det absolut sista ur huset. det var en barnsäng, en ameriakkoffort, och lite mer plock. Sen ränsade vi rabbaterna på framsidan. Då kom "Nilsson" på besök (Nilsson är katten som med trogen tjänst under våra 14 år i Sävare har hållt gräsmattan fri från sorkar, möss samnt andra katter) och han följde glatt vårt arbete. Sen åkte vi "hem" till Hallgatan. Det känns konstigt att benämna huset på Hallgatan som hem i och med att jag inte bor här mer än när jag är hemma på lov (som nu) eller nån helg då och då. det känns också konstigt att benämna mitt rum på Sjöviks folkhögskola, där jag går linjen "Friluftsliv - Hantverk - Ledarskap, som hem.

Anna (mor) ville att jag skulle klippa mig och efter att hon erbjöd sig att bjuda på den så blev det av. Jag ser ut precis som vanligt med om möjligt lite mer vårdat hår.

På Jysk köpte jag ett baby- och ett kidsduntäcke som jag tänker att sy samman och stoppa ner i sovsäcken vintertid för att få den varmare. Det sägas vara ett bra knep och eftersom täckena tillsammans beståra av ca 800 gram dun (vilket är en vanlig vikt på bra dunsovsäckar) så ska det nog funka bra.
Jag fortsatte sedan min shopingtur för friluftslivet på färghandel där jag köpte vit linoljefärg som jag ska ha till mid renskin som jag ännu inte har berett färdigt trotts att jag började efter att jag köpt färgen. Men jag är på god väg. när jag skulle rycka ur sladden till lampan åkte dock lampan ner och krossades på min ren. Förhoppningsvis är det inte allt för mycket glassplitter i den. jag borstade ur den en gång, och tänker väl gör det fler gånger. (fast inte nu). Jag tror den blir bra.

Jag skulle vilja tacka flickan min (Ellinor) som hjälpt mig att skapa denna blogg, och om det inte vore för henne så skulle jag inte skapat en. Blev så sugen på att skapa en sen hon gjorde det så henne får ni besöka. Hon är bättre på att hålla sig uppdaterad än vad jag antagligen någonsin kommer att bli.

Hare gött