Konsten att vara ute i god tid

Denna vecka är veckan då man ska skriva examinationsuppgift. Det gör jag nu tex. Det är också veckan att ta igen något av de examinerande momenten man ev missat tidigare under kursen. Ett sånt moment hade jag missat. Ytterst ovillig att gliva upp igårmorse gick jag och la mig i soffan i stället för i sängen och tittade på när Ellinor skrev på min dator kl 8. Jag kom då på att jag borde kolla upp när man kan ta igen den delen jag missat, men lät Ellinor jobba klart. Kl 9.04 tar jag datorn och knappar mig fram. Läser och svär. Tillfället då man skulle kunna ta igen min missade del var då, i samma stund som jag satt hemma - mellan 8.15 och 10.00 och man ska ha anmält sig innan. Rycker ur datorn och packar ner den, slänger på mig kläder och trampar i väg i halka och slask. Väl på skolan går jag in i det rum som var angivet och jag välkommnades med ett "Hej vem är du?". Jag svarar att jag Är Josef Kjellqvist och att jag inte är anmäld men att man kanske kna få göra ändå, och det fick jag. Men först var det en annan som skulle göra sitt. Efter henne var det lite prat och sen. "Ja-a. Josef nu är det du, 6 minuter har du på dig". Oshit tänker man, jag är ju inte förberedd ett dugg, men startar upp datorn, ögnar igenom dokumentet och försöker dra mig en och en halv månad tillbaka i minet och sätter igång. Men det gick bra. Lite inprovisation och snabbkollar i dokumentet löste det hela väl. Jag blev godkänd och kunde andas ut.

Min industrisymaskin

I höstas hittade jag en industrisymaskin på tradera för 400 kr som jag köpte. Det var väl ganska mycket att köpa grisen i säcken eftersom jag inte riktigt visste om den fungerade överhuvudtaget. På tradera stod det fungerar fint, men Anders som var och hämtade maskinen sa att säljarn aldrig provkört den.
Tanken var i vart fall att den skulle köras upp till Linköping, men den visade sig vara för stor, otymplig och tung för detta, så den stannade i Lidköping, och ett trefasuttag har lovats instalation i källaren.
Tiden för mig att börja sy närmade sig vid juletid men fortfarande var det ovisst om maskinen fungerade eller ej. "Vi får hitta någon som har ett trefasuttag så att vi kan provaden" sa jag och fadern överrensstämmande. Det visar sig att Tommy Joelsson har två trefasuttag hemma hos sig och vi är välkomna dit om vi vill. Tyvärr föll det sig inte så bra i tiden och jag åkte upp till Nysätersvallen och firade nyår. Idag dock, är jag hemma i Lidköping och säger att jag tänker ringa Tommy och höra om det går bra att provköra maskinen. Anna är väldigt skeptisk till detta men säger att grannen kanske har trefasuttag i sitt garage. Jag går och frågar grannen och han har mycket riktigt det, två stycken och det går fint att komma och prova maskinen.
När Anders kom hem gick vi över med grejerna. Tunga som bara den är dom, och halt är det i graragenedfarterna. På vägen dig säger Anders "Nu släcker vi la ner hos dom?" "A, eller hela gatan, det vore roligt", svarade jag. "Vi kan ta hela stan istället", säger Anders. Vi fick i var fall in grejerna kopplar ihop de och trycker in kontakten i väggen. Det kommer ett surr från maskinen. Det är motorn som går. Jag stänger av, och motorn stänger av sig. Jag sätter på den igen, det surrar till, den fungerar. Jag sätter foten på pedalen och trycker till. Nålen åker ner och upp samtidigt som mataren matar tyget framåt. Jag lägger i backen, nålen åker upp och ner och mataren matar tyget bakåt. Den fungerar. "Gött, gött, gött." Jag och Anders kommer överrens om att det var väl investerade 400 kr, tackar grannarna så hjärtligt och bär tillbaka maskinen. Nu saknas bara trefasuttaget här hemma, sen lär det sys när man har tid.