Det fortsätter hända grejer.

Med anoraken går det jättebra. Jag närmar mig slutet för var dag. Igår sydde jag på fickora. Det var roligt för då fick man hitta på en massa själv. Så utöver den vanliga bröstfickan så har jag även sytt in ficka som har två ingångar, en från vardera sida, och inuti denna har jag fleec. Varmt och gott. (Det kanske blev lite luddigt men hoppas att ni fattar.) Idag så har jag sedan sytt på ärmarna på fram och bakstycke, sytt ihop luvan och sytt det som ska bli vindstruten. Jag hoppas att det blir bra. Förtillfället är anoraken väldigt stor men heller för stor än för liten.

Igår kväll var det musikcafé i matsalen och jag, Frida, timmer Gustaf och Andreas Öst/ Adrian (dom spelade var sitt parti) spelade Fiamedknuff. Jätteroligt. Första omgången vann jag. Detta efter att jag blivit bortglömnd som hot, då Gustaf och Frida körde internkamp om att vinnan, opch knuffa ut varandra. Men jag hann först till mitten med alla mina gröningar. Andra omgången på börjades strax efter första och all adrenalin satt kvar. Sen mitt under spelet så stod jag på inloppet till den röda spelarens (Gustaf) paradgata mot målet i mitten,och då spärrar man ju. Så när Gustaf kom och var på väg in i mot mitten och hoppade över min gubbe så sa ju jag som det var: "Du kan ju inte gå förbi och in. Jag spärrar ju." Efter en vild diskussion infördes detta som regel och Gustaf ställde lite bittert sin gubbe två pluppar bort. Och vad händer sen när det är min tur. Jo jag slår två och knuffar ut Gustafs pjäs som nyss blivit nekad till inträde mot mitten. Och en redan sur Gustaf blir ännu surare. Allt medan jag och Adrian bara satt och asgarvade i två rundor där efter. "Fiamedknuff brings out the best of people". (Citat Adrian Gustavsson).
Andra omgången slutade med att Frida vann efter hård kamp mot Gustaf.