Josef - paddelmakar´n

Nu ni. Nu är jag klar med alla tre paddlar och här kommer bilder och lite info om dem.

Här är dom, alla tre. Den ljusaste och den mörkaste är till mig och den tredje till Ellinor.
Den ljusaste är av gran och har bladmodel uttersvans. Greppets utforming på den har jag kommit på själv och är mycket nöjd med.
De andra två är av Ask har har bladtyp bäversvans, dock är de inte gjorda efter precis samma mall så de har små skillnader. Båda har grepp modell långfärdsgrepp men inte heller de är helt lika. Ellinors grepp har två greppsektioner på sidan och är ganska brett. Det ska dock få lite förändringar så att det passar hennes hand perffekt.
Mitt grepp är dock klart. Det har tre greppsektioner på sidan och ligger gött i handen. Jag kör efter principen att man inte ska känna greppet när mna paddlar och det gör man inte. Bra bra.


Alla paddlar har en gravering på ena sidan på bladet. Detta är granpaddeln och den har två indianska symboler. Sun rice och Running water. Det betyder Constant life.
Paddeln är bra. Den har ganska litet blad. Det gör att man får upp hög hastighet utan att ödska så mycket energi, t.v. att det inte är så mycket motstånd i vattnet.
Den där dock stel som en betongvägg vad det gäller svikt. Men så är det med gran. Det går inte att få bättre.


Här är Ellinors paddel. Det är hennes namnteckning som här är ingraverad.
Denna paddeln är riktigt bra. En bland de bättre jag någonsinn paddlat med. Skär vattnet fint och go.
Den har lagom mycket svikt.

Anledningen till att det är bra att ha svikt är att det inte blir lika jobbigt att paddla. Svikten blir som en stötdämpning i vattnet så det sliter inte lika mycket på kroppen att paddla och den gör också så att paddeln går enklare i vattnet.

Det här är min ask paddel. Den har Jesus på sig. Han är lite svår att se men i vissa ljus kikar han fram.
När jag gjorde denna paddel hade jag fått ett tunnhetsvansinne. Grejen är att ju tunnare bladet är ju mer svikt blir det i paddeln. Bladet på denna är sjukt tunnt. Orsaken till detta tunnhetsvansinne lär bero på att Bosse om Ellinors paddel, innan jag gjorde den tunnare, sa någonting i stil med "Ja frågan är vad det är närmst, en planka eller en paddel". (Det sas dock med lite skämtsam röst). Så jag tänkte att min paddel ska ha så sjukt himla mycket svikt, och det har den. Den riktigt snärtar till nar den lyfts ur vattnet.
Men det är riktigt bra paddel. Jag tycker att den är bättre än Ellinors paddel som var en av de bästa jag paddlat med så ni kan ju gissa vad jag tycker om denna.

På bilden kan ni även se den lilla inkilningen jag har gjort för att bli av med en kvist. Änsåläng funkar den bra och vi får hoppas att epoxyn håller för tid och evighet.

Jag är nöjd med mitt paddelmakeri och känner att jag behärkar det nu. Jag kan ärligt säga att jag kan göra en paddel. Känns skönt.